Sidor

måndag 19 januari 2009

Längtar till våren


Ja då var jag tillbaka en sväng nu då, efter gårdagens ömmhet och onda muskler...
Mycket bättre idag och illa måendet gav ju oxå med sig!
Ska försöka få massage varje fredag nu ett tag framåt :-) det behövs!
Funderar lite på studier i höst.... så jag ska ringa runt en del.. typ CSN, och berörda skolor!
säkert das för ansökningar snart... Har inte riktigt koll känner jag ;-) det var ju ett tag sen jag pluggade sist! Vill läsa på distans så jag hopps på att jobba samtidigt!
Idag började det snöa nu igen... det är mysigt med snö men jag vill att våren ska gå fort... vill att huset redan ska vara sålt och jag och mina barn redan flyttat... Då kan det ju inte snöa och dra ut på vintern nu då våren snart ska komma, som visar att jag snart är ute ur detta...
att mitt nya liv kan börja...
Nya liv ja! Hur nu det ska te sig?
Hur ska jag någonsin våga lita på någon kille igen?
Vi gjorde efter konstens alla regler...
var särbo i över 1 1/2 år, pratade igenom allt, kände varandra väldigt bra,
har samma verderingar och mål i livet, gemensamma vänner,
gemensamma intressen, barnen fungerade tillsammans,
gjorde en långresa utomlands med alla barnen, träffade varandras släkt,
var alltid öppna och ärliga....
och ändå efter så kort tid så kom han på att han vill ha äventyr, inte vill vara familj,
att jag och barnen inte passar in i hans liv!
Att det var jobbigt att vi pendlade med tåg då vi bytte stad...
Nyheten kom en blixt från klar himmel
och jag var helt oförbered...
Hur gör man för att lita på någon igen?
Kanske ska jag leva själv med mina barn...
men jag har varit själv så länge och ville vara i tvåsamhet...
Kanske är det bättre ändå? Att vara själv alltså!

10 kommentarer:

  1. Du, det finns en tid för allt. Tror säkert att det kommer någon som du litar på igen - när du minst anar det. Ta hand om dig och barnen.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. har levt själv med barnen i snart fem år..i ett särboförhållade ca 2 år..vet inte om jag vill leva med någon under samma tak igen..inte just idag..tar dagen som den kommer..mina barn går först..och så länge jag känner som jag gör..det där "mennet"så chansar jag inte.
    Kramen:)

    SvaraRadera
  3. Ingen är en annan lik... Men jag förstår att det känns så för dig just nu som du beskriver. Det där att passa så bra ihop så att man kan leva hela livet tillsammans, det känns att det är väldigt mycket saker... Förmodligen blir du kär igen så småningom och det vore synd om inte han och du fick chansen bara på grund av någon annan.
    Appropå studier så finns det VUC, vuxen utbildnings center... Där får man råd och tipps och annat hjälp om du har frågor ang studier. Finns i Västerås mittemot skrapan.
    Ha det gott!!!!
    Kramizar:)

    SvaraRadera
  4. Det är inte lätt att sätta ihop två familjer med olika vanor och oskrivna "lagar", sätt att vara osv. Små barn är formbara, men stora ändrar sig inte. Inte alla vuxna heller. Skulle inte rekomendera till andra att ge sig på det. Det sa jag före, och nu undrar jag vad som hände för ändå gjorde jag det. Man vet verkligen inte vad som framtiden har att erbjuda. Kämpigt är det. Får se om vi klarar ut det hela. Orättvist att du inte fick försöka mer. Men även om du skulle bestämma dig för att leva ensam så är det långt ifrån säkert att det blir så. Man ramlar över saker och ting i livet..
    Kram
    Sus

    SvaraRadera
  5. Jag tror inte din "tid" har kommit ännu, man vet inte vad som väntar "bakom hörnet".
    Satsa i första hand på studier, och på dina barn.
    Sen vet man aldrig...
    Jag sänder många kramar till dig och dina barn.
    Trollet

    SvaraRadera
  6. Lev i nuet, ta en dag i taget. Ingen vet vad som komma skall imorgon, om en vecka eller om nåt år. Lev och njut och ta vara på dig själv och dina barn.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Att vara ensam i en tvåsamhet är värre än ensam i ensamhet... Du kommer att hitta dit en vacker dag igen och den gången kommer allt att stämma vare sig du väljer att leva som sambo eller särbo...

    Önskar dig all lycka och njut !

    Kram

    SvaraRadera
  8. Det låter som om du har en spännande tid framför dig trots allt tråkigt som hänt, ny bostad, studier, din blogg. Tids nog kommer det säkert en ny kärlek också, kanske när du minst anar det.
    Tack för du tänkte på mig angående utmärkelsen
    Stora kramen
    Camilla

    SvaraRadera
  9. Det kommer en man för dig med. Förstår att det måste kännas supertufft..
    Jäklar önskar jag kunde skicka dit någon av mina singelkompismän.. har en massa på lager ;-)
    STOR kram

    SvaraRadera
  10. Ja du, känsloladdat inlägg. Hur gör man? Finns nog inga svar. Jag har förstått att det inte går att ta något för givet. Relationer efter kärnfamiljen är något annat. Gamla sår som påverkar. Älska om du kan. Det gör jag, förutsättningslöst. :)

    SvaraRadera

Tack för att du gör ett inlägg på min blogg :-)